Internationella rymdstationen ISS
Den internationella rymdstationen ISS är ett samarbete mellan USA, Ryssland, Japan, Kanada och Europa. Även Sverige deltar. Vissa delar av ISS är utvecklade i Sverige.
Den japanska modulen Kibo med yttre plattform på Internationella rymdstationen ISS. Foto: NASA
Den internationella rymdstationen ISS är världens största teknikprojekt genom tiderna. USA, Ryssland, Japan och Kanada deltar i samarbetet. Det gör även den europeiska rymdorganisationen ESA, där Sverige är medlem. På ISS bedriver astronauterna viktig forskning och utför experiment i en miljö som inte påverkas av gravitationen.
ISS består av moduler
Stationen byggs bit för bit, eftersom det inte finns några raketer som är kraftfulla nog för att transportera hela ISS. USA:s rymdfärjor brukade transportera färdiga moduler till ISS. Den första modulen var ryska Zarya som skickades upp 1998. Forskningslaboratoriet Columbus och transportfarkosten ATV (Automated Transfer Vehicle) är några av Europas bidrag till stationen. ESA har också bidragit till ERA, den europeiska robotarmen, och utkiksfönstret Cupola. Columbus är en sju meter lång cylinderformad modul som består av tio enheter. Där kommer ISS:s besättning att kunna utföra olika försök med växter, vätskor och bränslen. Tre personer kan arbeta i laboratoriet samtidigt. Den europeiska robotarmen kan manövreras från utsiktsfönstret Cupola. Forskare vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg har utformat robotarmens kontrollrum och utsiktsfönstret.
ATV är en obemannad engångsrymdfarkost utvecklad i Europa. Den är ungefär lika stor som en dubbeldäckare och kan frakta 9 ton utrustning, bränsle, mat, luft och post till ISS:s besättning varje gång. Efter ankomsten fungerar den som avfallscontainer i ett halvår. Sedan lämnar ATV stationen och brinner upp i jordens atmosfär med sin soplast. Dataprogrammet som tänker åt ATV är delvis utvecklad av svenska företaget Saab Space. ATV:s bärraket, Ariane-raketen är också till en viss del konstruerad i Sverige.
Storlek och omloppsbana
ISS är lika stor som en fotbollsplan. Den största delen är dess vingar med solcellspaneler. Solcellerna riktas mot solen och omvandlar solljuset till elektricitet som behövs för att allting ombord ska fungera. Byggarbetet på rymdstationen har hittills krävt fler än 125 rymdfärder med fem olika typer av rymdfarkoster och mer än 160 rymdpromenader. Kostnaderna ligger på 700 miljarder kronor. ISS kommer troligtvis att vara i drift i 15 år till. Sju astronauter kommer att kunna arbeta på stationen samtidigt. Besättningen byts ut två eller fyra gånger om året. Astronauterna kan även resa dit för kortare uppdrag.
ISS ligger i en omloppsbana på 40 mils avstånd från jorden. Stationen måste hålla en viss fart, om det går för långsamt kan den dras in mot jorden, på grund av gravitationen, och falla ner. Om det går för fort kan stationen åka vidare ut i universum. ISS påverkas av jordens dragningskraft och solens strålning hela tiden. Detta gör att omloppsbanan minskar med några hundra meter varje dag. Därför tänds stationens styrraketer en gång i månaden för att putta ut den på rätt spår igen.
Text och research: Alexandra Selivanova
